If you haven't bungy, you haven't lived.
Fem. Herregud, har de redan börjat räkna?
Fyra. Hjälp, kunde de inte börjat på typ 128?
Tre. Nä!
Två. Mamma!!
Ett. Bungy!
I samma sekund som jag hoppar så tappar jag totalt begreppet. Marken kommer mot mig i drygt hundra kilometer i timmen och tankarna är många. Jag hinner fundera på att det hade varit väldigt roligt om det kom en kajak förbi precis nu, hur gott det ska bli med tortillasen som vi bestämt att äta ikväll och på vilken knut de egentligen använde för att binda fast repet. 100 meter och 8 sekunder senare rycks jag ur mina funderingar då repet tar tag i mig och slungar mig uppåt med full kraft. Känslan att hänga där är helt obeskrivlig. Adrenalin. Frihet. Idioti. Orden är många. Och hur puckat det än är att hoppa rakt ut i luften med sitt liv i ett snöre fastknutet kring fötterna skulle jag lätt göra om det igen. Och igen. Och igen.
/Lina
Queenstown.
Forsta advent ute vid underskona Milford Sound (Nickii, halsa Halling att vyerna har ar enastaende)
Avresa mot Australien morgonen den 3/12. (inte 6/12 som vi trott hela tiden. Tur vi kollade)
Cilla har brant axlarna och Lina har tydligen inget visum till Australien... (men det loooser sig)
Sista natten med Kiwiganget ikvall.
och imorgon... ar det...
/L
Throughout the clouds the sun always rises
Allt gar fort. De senaste dagarna har vi bade hunnit ta oss fran Tapou, till underbart vackra River Valley, dar vi hade flod och regnskog som narmsta grannar. Mer till "storstadspulsen" i Wellington, ta farjan over till Sydon, dar vi nu befinner oss. The wild West as they say. Detta visade bade det annars sa solstarka Nelson och halan westport prov pa genom att lamna himlen totalt oppen och regnet nerforsandes. Den gagna natten spenderade vi i en platskjulsliknande hydda mitt ute i ingenstans som kallas Lake Mahinapua. Dar bodde 86ariga Leis och hans bar skulle senare pa kvallen komma att forvandlas till en maskeradparad under temat Bright and Tight...
Den ganga veckan har inte varit sa aktivitetsfylld, mer tankefylld. Men nu ar vi i Franz Josef och har bestamt oss for att ge glaciererna ett bestigningsforsok, om det bestammer sig for att klara upp, imorgon.
Jag tanker pa er dar hemma.
/Lina
Med bada fotterna pa jorden, under jorden och i luften
Att uppleva saker som far adrenalinet att puma har alltid en av de saker som lockade oss bada ut pa aventyr. Sedan var resa soderut fran Waitomo till Taupo, dar vi befinner oss nu, tog sin borjan i mandags har vi hunnit utmana var fysiska kapasitet till max.
Allt borjade med att vi begav oss dit solen stralar inte nar oss, ner under jordens yta. I vatdrakter, hjalm och pannlampa hoppade vi hejdost i det iskalla vattnet och lat strommarna fora oss in i grottornas morker. Till fots och sittandes i ett mindre traktordack tog vi oss runt i denna labyrint av gangar dar lysmaskar visade oss vagen ut. Helt underbart vad som gommer sig under oss!
Nar vi nu hade provat var lycka under jord var det dags att fa luft under vingarna. Sky Diveing var pa tapeten. Det gar inte att beskriva kannslan av frihet nar vi lamnade planet pa 15000 feet hojd (5000 m). Att lagga sitt liv i en annan manniskas hander och kasta sig ut fran ett plan kandes for oss som en sjavlkarhet.
Vi fick inte nog av hojder dar inte. Idag, var andra dag i Taupo, gav vi oss ut pa en 7 timmar lang vandring och det var inte vilken vandring som helst, vi foljde i Frodos fotspar och vi besteg Mount Dome. Den har gangen tog vi oss over molnen till fots. 2000 meter over havet, en fantsastisk naturupplevelse och ont i fotterna far avrunda dagens bloggande.
This is how it goes
Sa har ser var rutt ut lite mer exakt. Just nu befinner vi oss i tapou och ar pavag soderut. :)
Rotoura
Mercury Bay var det ja, det sags ju som sagt vara fint, men vad vet vi om det? Var buss gav upp mitt i en uppforsbacke och dar blev vi sittande i ungefar tre timmar.
Eftersom solen gar ner ganska tidigt var vi tvugna att aka direkt till var superfina hostel i Whitanga dar vi fick prima spagetti bolognese med garlic bread for BARA 35 kronor och gratis ol av kiwi som kompensation for omande bakar. Hela bussresan satt vi och faschinerades av hur otroligt magiskt vackert har ar overallt. Kanslan man far ar obeskrivlig och det fastnar inte pa bild pa langa vagar.
(klicka pa dem, sa blir de storre)
Idag skulle bussen ga tidigt tidigt pa morgopnen och vi var bade uppe och taggade till tusen, men var kara busschauffor/guide/DJ Possum (aven namnet pa ett skadedjur som kan liknas vid rattan och som ligger overkord overallt pa vagarna) lyckades punktera dacket pa vag till bensinstationen och alla Nya Zeelands mekaniker verkade ha varit ute igar, for det tog det tva timmar for dem att komma och hjalpa honom. Ibland undrar man vad han har gjort i sitt tidigare liv, ingen bra karma for honom. Aven om han ar varldens roligaste och knasigaste.
Routoua ar vi i nu, har luktar ruttna agg overallt och hela staden ser ut som en angbasut med naturliga hot pools lite har och dar. Men lukten forsvinner om man aker snabbt som tusan ner for bergen i en liten racer pulka med styr och en liten sot bla hjalm som haller hjarnan innanfor pannbenet som den anda sakerhetsatgard. Detta var latt det Dagens.
Framme
Flygningen gick jättebra, speciellt när vi kom pa att det ingick bade mat och dyck heela flygningen.
Nar vi mellandlandade i Bangkok hade vi tolv timmars vantan framfor oss.
Soldyrkande bleka europeer som vi ar marcherade vi ut till en parkinhagnad buddhastaty, bredde ut var med"lanade"filt fran planet och stekte. Fran 07.00 till 09.00 sen var vi sa genomvarma att vi fick ga in i den nagot svalare avgangshallen i tio timmar.
Nu ar vi i Auckland och har sovit var forsta och sista natt har. Vi vantar just nu pa en buss som ska ta oss till Mercury Bay, en valdigt fin kustremsa sags det.
Vi har kopt Telefonkort sa om ni vill na oss ar det bara att ringa eller SMS:a
0064212992409
Tank pa att vi ar tolv timmar fore och nattetid behover vi var skonhetssomn. :)
Lina & Cilla
Nu bär det av!
Jag älskar äventyr.
Jag kan ge vad som helst för ett äventyr.
Jag älskar de där människorna som inte står ut,
som måste göra någonting annat,
som bryter av sig ett finger
om det råkar vara inträdesbiljettten till äventyret.
Och jag älskar folk som inte har så mycket skrupler,
som kan tänka sig att ge fan i alltihop
och bara satsa allt på en enda segeltur till Frankrike,
och som säger:
"Varför inte, vi bosätter oss i Madrid
och fungerar det inte så åker vi väl hem igen?"
Och jag älskar människor som gör någonting enkelt och sant
som säger att
vadå, vad i helvete har vi att leva för,
annat än äventyret.
/Ulf Lundell
