all the good things comes to an end
Men for att visa att vi inte deppat ihop helt har borta (vilket vi verkligen inte har) maste jag upplysa er om varan senaste upptag.
Vi motte upp med nagra valbekanta ansikten pa "koppan" (matilda, tack for den) sen har det fullmoonparty for hela slanten. Josses vilket party. Jag tycker vi lamnar det sadar, utan vidare kommentar.
Sedan var vi och nattdok igar, ett steg narmre varant advanced certificate. Det var jag, min standiga och stabila buddy Cilla och Kho Taos ljuvligaste dykinstruktor Andrew fran sydafrika, omgivna av totalt och backsvart morker. Aven om vi ar sakra pa att Andrew kom vilse dar ett tag (men skyllde pa dalig sikt) sa var det ett lungt fint om an adrenalinrusande dyk. Nu sahar dagen efter fick vi hora att det var storm igar och att alla dyk blivit installda. Utom vart. :)
Nu ska jag ga tillbaka till vart lilla skyffe som vi hittat (300bath) for natten och gora mig i ordning for en sista kvall i soliga Thailand. Imorogn bar det av till smoggfyllda bangkok och forberedelser infor hemfard.
Ses i Sverige gott folk!
Kom in och titta, det ar billigare an Ullared!
Forst var vi fem dagar i okanda Patong, Pucket. Det var... Intressant. Mycket naket, mycket aldre man och flickor som tog betalt for att "kramas", sa att saga. Vi traffade tva harliga killar pa bussen fran flygplatsen och tillsammans med dem rockade vi loss pa en livebar och blev utslangda med huvudet fore (mestadels pa grund av att vi inte kopte dricka, och forvanandsvart nog inte tvart om.)
Sen var det ju da dags for Phi Phi. ALSKADE Phi Phi. Det kandes ungefar som om vi dott och hamnat i himlen. Vi solade, badade, drack buckets (Spannar med sprit), dok med fler hajar, tittade pa eldlimbo, motionerade upp till viewpoint, trotsade jungel for att na longbeach, svettades, mos och shoppade! Det var inte utan att man fallde en tar nar man stod pa baten pa vag darifran och sag toppen pa klipporna forsvinna i horisonten.
Men vi deppar inte. Nu ar vi i Ao Nang, Krabi och har har vi traffat Cillas forra klasskompis som ar och reser med sin kompis. Ikvall ska vi forata oss pa efterratter och imorgon ska vi hoppas pa solsken (idag regnade det).
Om en vecka ar det Fullmoon och det kommer bli galet. Galet var ordet. (Mamma, Pappa Tommy och Kerstin, gor en sjalva en tjanst och ta inte reda pa vad fullmoon egentligen ar, det blir nog bast sa.)
19 mars ar en evighet bort. Vi sitter i Thailand och ni regnar, snoar, fryser bort hemma! HA, livet ar ljuvligt och jag ar nojd!
/Lina
Goodbye Vietnam
Har finns bade tydliga spar av ett fasansfullt krig och tydliga tecken pa ett nytt charterparadis. Man finner blatt vatten och pudersand i Nha Trang. Man kan fa en kansla av att vandra i sahara pa de vita sanddynerna, vidare till fiskehamnen dar man spanar ut over myllret av bambubatar och vidare till fairy stream som har en sandbotten mjuk som bummul, i Mui Ne. Sedan besoker man cu chi-tunnlarna som ar nagot utover det vanliga. I fuktvarm djungelvegitation doljer sig den underjordiska varld dar sa manga manniskor levde under kriget. Har sags de ha fatt det overtag over amerikanerna som leddde till att man till slut vann. Man finner smastadscharm i Hoian, och upplever storstadslivet i Hanoi och framforallt Saigon. Det mest passande ordet vi kom pa for staderna ar, pulserande. Det rader bade kaos och alls slags varme. Till skillnad fran Kambodja sa ar har varken farligt eller skrammande. Man kanner att vietnameserna vill ha en har och de bryr sig nastan lika mycket om min trygghet som jag sjalv. Varje kvadratmeter av gatorna ar tackta av mopeder, cyklar, ganska manga bilar och bussar, samt en del lastbilar. Bullret och tutandet ar oronbedovande och alla korriktningar verkar ha gront samtidigt. Anda ar kaoset aldrig hysteriskt eller irriterat. Inga skallsord eller obscena gester. Bara '"tut tut, har kommer jag"
Forst nar vi anlande till Saigon trodde jag att jag skulle bli tvungen att tillbringa resn av tiden dar, pa ena sidan gatan. For vem ar val galen nog att ge sig ut bland tre miljoner mopeder och ett kaos som far en skenande bisonhjord att te sig som en sondagspromenad? Hoppa ut fran flyglan pa 5000m hojd och simma med hajar ar lugnt, men detta sag ut att vara rena rama sjalvmordet. Vi hade hort att det ar "bara att ga! Inte for langsamt, da blir de osakra och inte springa, for da hinner de inte vaja." Jo, morsning! "bara ga." lattare sagt an gjort. Men efter att noga ha overvagt att sla lager dar pa trottoaren men sen skymtat en manad i thailand dar borta i horisonten sa bastamde jag mig. Cilla och jag fattade tag i varandra och utbytte blickar som sa"we're in this together," sen gick vi. Och tanka sig! VI KLARADE OSS!
Aven om det inte ar likamanga stympade manniskor som tigger langst gatorna som det var i Kambojda, sa finns det tyvarr knyten som ar sa skadade av skjutvapen och gifter att man knappt ser vad som ar armar och ben. Men istallet for att stirra in daligt samvete i sjalen pa oss, sa tycks deras ogon saga "det ar okej"
For sa ar Voetnam. Fyllt av karlek och varme. De anklagar inte, de har forlatit alla och glomt allt.
Detta land har overtraffat alla varan forvantningar, vi ar nojda och belatna. Imorogn ar det den 19 februari. Den 19 Mars landar denna ljuvliga duo pa Sturup (aven om jag lever i fornekelse om detta) men innan dess ska vi avnjuta en helt galen manad i Thailand och proppa bade sjalv och sinne fullt av solsken samtidigt som vi planerar att tomma landet pa singha! :)
/En Lina som ar sjukt nojd med sin radande tillvaro!
Bilder
Tack for alla fina gratulationer hemifran!
Upp till kamp!
Tack pa forhand
Loving Vietnamn
Efter ett ytterst spannade besok pa polisstationen fick jag gjort en anmalan med fingeravtryck och sedan satte vi oss pa forsta basta buss bort fran landet.
Nasta anhalt var Saigon, Vietnamn. Det var en totalomvandning. Overallt mots man av genuina trevliga leende igen och landet ar otroligt vackert.
Vi ar tillbaka i Nya Zeeland tempo och har avverkat bade CuChi tunnlarna, (fran vietnamnkrigen) en tva dagsutflyckt till Mekongdeltat dar vi kollade pa hur man gor cocoskarameller, (och kopte massor) risnudlar och bananwhiskey. Dag tva var det dags for de flytande marknaderna som ar kanda varldenover. Sedan var det buss buss buss tills vi till sist kom fram till Vietnamn, anhalt nummer tva, Mui Ne. Har var vi spenderat dagen i en amerikansk jeep, peral harbour style, och akt ut till bade roda och vita sanddynor dar vi insop kanslan av hur det kan tankas att sta mitt i sahara. Fenomelana bilder finns och Cilla arbetar i skrivande stund pa att lagga upp ett par!
Vi haller en rasande fart och redan imorogn aker vi vidare till Nha Trang dar vi ska fortsatta jobba pa brannan och vaxla ner igen.
VI HORS!
Nattgast...
Det var andra gangen pa valdigt kort tid da vi hade en herre som ville spendra natten i vart rum. Jag vet inte om det var pa grund av att vi hade vanan inne eller att han hade ett mer bekant utseende som det kanndes battre den har gangen.
Klockan var val runt en halv ett da han smog sig in. Oinbjuden satt han pa golvet brevid sangen. Lina far upp som en oljad blixt nar hon fick syn pa hans atta, nastan fem cm langa, ben. Ni farstar nu sakert att det inte ar vilken herre som helst jag talar om, det ar herr spindel.
Spabb som blixten och med onska i blicken holl han oss sysselsatta i over en timme innan vi, efter att ha moblerat om hela rummet och vackt alla grannar, fick tag pa den saten. 
Pojkar man ska aldrigkomma oinbjuden till vart rum, Lina hade ju inte ens hunnit plattat haret!
(Forra gangen vi hade besok slutade det med att vi fossoke sova, i var frizon under myggnatet ihopkrupna i mitten av sangen, medan en kackerlacka som vi hade jagat ut var i full gang med att riva var bungalow.)
/Cilla, som inte kanner sig redo att fylla 21.
Phnom Penh
Efter var relativt chockartade och (faktiskt) otrevliga start i Siem Reap, sa var Phnom Penh sannerligen ett uppbyt, aven om det inte fullt ut var var melodi sa var det en renare, mysigare stad.
Vi agnade var enda heldag dar at att hardforhandla ner priset hos en tuck-tuck chaffis och begav oss ut till det omtalade Killing fields.
Pa omradet dar Killing Field nu ligger upptacktes 129 massgravar med uppskattningsvis 17000 kroppar, tillhorande offer for de roda khmerernas utrensning. Hogarna med dodskallar ar en symbol for vad de kambodjanska kommunisternas utopi inneburit i praktiken. Nar vi vandrade omkring pa omradet ekade bara de hortidliga orden "aldrig mer," som proklamerades efter Auschwitz och andra varldskriget. Tomma ord hade det visats sig.
Idag kanns det som att allt detta hemska har forvandlats till ett varumarke for att locka till sig turister och for att kranga filmer och bocker, vilker berovar de doda deras vardighet och personlighet. Samtidigt som det bara gor dem alla till namnlosa offer.
En ny, spannande, busstur a la Cambodia, tog oss ner till detsom ju sagt skulla bli "det nya Thailand," namnligen sihanoukville. Antligen omges vi av strander igen och plotsligt kanner vi oss mycker mer hemma.
Har kommer vi spendera nagra ljuvliga dagar med att gora sa lite som mojligt. (aven om vi, hurtiga som vi ar, bosatt oss relativt langt fran stranderna och "tvingas"cykla varje dag) den femte fyller en av oss ar, (och det ar inte jag) Den dagen ska vi gora sa speciell det bara gar. Hennes telefon fungerar, sa mitt forslag ar att ni bombar henne med grattis-SMS :)
ER Lina
Make us happy!
Vi blir jatteglada av alla eran sma halsningar fran det kalla, avlanga landet langt langt borta.
Kan ni lasa, sa kan ni antagligen skriva!
Sag hej!
Kambodja
Slutdestinationen for dagen var Siem Reap. Det som stod mellan oss och malet var nu endast en 6 h lang resa i en buss, utan AC men med val fungarende TD (Tvardrag), pa en grusvag. En grusvag varre an familjen Svennsons grusvag nar den ar som varst. Ja, jag vet inte ens om det ska fa kallas grusvag. Det narmsta vi kommer ar att den var gjord av grus men en vag var det ju kanppast.
Med livet i behall aven efter den har utmaningen unnande vi oss en liten sovmorgon for att frammat kvallstid vila ogonen pa solnedgangen bortom det varldsberomda Angkor Wat. Ett magestatisk byggnadsverk!
Tempelomradet runt Angkor Wat och framforallt salva Angkor Wat ar helt obeskrivligt. Det har gigantiska byggnadsverk och dess historia maste upplevas med egna ogon.
Det som dock gar att beskriva fran var heldag pa och runt Angkor var var helt sannslost, katastrofalt daliga guide. Med framtander som en hast och en nasal rost som inte kunde uttala R utforskade vi ett av varldens underverk.
Staden Siem Reap lamnade, bokstavligt talat ,ett stort dammmoln i mitt minne. Som vasterlanning kande jag mig inte alls valkommen i staden. Men med en historia som Kambodja ar val betendet ganska forstaligt. Jag tycker dock inte man ska ta ifran Thailand sina glansdagar och saga att Kambodja är asiens nya parla. Landet och kabodjanderna ar inte redo an.
Med Thailand inte allt for langt bak i tankarna vaknar vi med nya krafter och redo for nya upplevelser da vi just nu befinner vi oss nu i Phnom Phen, huvustaden i Kambodja.
/Cilla
Koh Chang
Vi skulle flyttat runden under varan nastan tva veckor har pa thailands naste storsta o, men vi blev val bada ganska foralskade och bestamde oss for att bosatta oss har i KaiBae och transportera omkring oss sjalva pa en moped for att utforska resten. Man fick oka gasen i uppforsbackarna for att undvika motorstopp pa de berg-och-dal-bane-liknande vagarna av Lisebergskaraktar. Pa ena sidan hade vi tarzandjungel och pa den andra dalgangar som ledde ner till havsstranderna.
Under alla kalla, dragiga vinterdagar i luftslussar, allt panikflangande fran stad till stad och all allman hysteri dar hemma, sa ar det denhar stillheten som jag har langtat efter. Dagar nar det kanns helt rimligt att sitta och pata i sanden i flera timmar, samtidigt som man pratar om ingenting.
Just darfor ar uppdateringarna inte sa tata, vi gor helt enkelt inte sa forfarligt mycket, men imorgon bar det av igen, da ska ryggsacken an en gang packas ihopa och vi ska bege oss mot Kambodja! :)
Lina
Koh Samed
Till tonerna av 'One night in bangkok" spenderade vi tre dagar i avgaser, jagade av Tuktukchaufforer som ville foraras chansen att eskortera oss och mangder av affarer, skraddare och marknadsstand, beslutade vi oss for att det racker med storstad for nu. Darfor begav vi oss ut till det nagot mer stillsamma och lugna ovarlden. Vi borjar med Koh Samed. Det ligger oster om Bangkok har har vi nu gottat oss med Singha, solnedgangar, vita strander, sol och bad. (Aven om Cilla tycks bli lite rastlos av detta intensivnjut och vi nog far sla till pa ett strandpingis imorgon for att halla henne vid fortsatt gott mod.)
Med varan numera ganska rikliga hostelerfarenheter fran NZ och Aussie var det ett gladjande besked att vi numera kan bo helt sjalva, med TV och en hart arbetende flakt for endast 300 bath/natten. Delat pa tva blir det blygsamma 37.50kr var, pa ett ungefar. Detta plus bade frukost och middag pa restaurang kan man latt klara pa under 150kr/dag. Vi ar lyckliga.
Chocken kom nattetid. Da var lilla hydda ligger nastintill vagg i vagg med koket, och en grusvag som gar att jamfora med E6:an hemma. Detta torde inte bli nagra problem da vi bada besitter egenskapen att kunna somna och sova med ett gerillakrig herjande kring husknuten. Problemet lag i att vi nu antligen trodde att vi skulle slippa frysa forren vi kommer till Arlanda. Men nar solen gatt ner och havsbrisen ligger pa blir det, absolut inte kallt, men kyligt. Varan vaggar och fonster ar lika daligt varme som ljud isolerade och den flakt som vi trodde med nod och nappe skulle racka for att svalka har lamnats avstangd. Istallet baddar vi om oss allt vad vi formar, men vaknar med svidande halsar och snoriga nasor.
Efter vad vi har fatt hora fran dagliga rapporter hemifran sa har vi dock ingen ratt att klaga pa nagon uns till kyla och eftersom vi forarats en dubbelsang far jag val helt enkelt krypa lite narmre Cilla och krama varme ur henne i natt! :)
Vi har det bra med andra ord!
/Lina
Nytt Nummer
SMS varmer, samtal gor oss jatteglada!
+66834251745
(samma nummer ska fungera i Kambodja ocksa)
Goodbye Aussie, HELLO THAILAND!
Nu har vi lamnat Australien och styrt kosan mot Thailand, mer specifikt Bangkok.
Under de fem senaste veckorna har vi rest over 300 mil upp langs Australiens ostkust. Pa fem vekor har vi rest genom ett Australien som ar ca 15 ganger storre an Sverige. Pa fem veckor har vi spenderat tre (TRE) lata dagar pa stranden.
Dykkursen hade vi hoga forvantningar pa, men trots det hade vi aldrig kunnat forestalla oss att varlden under ytan skulle vara sa vacker. Det ska arligt erkannas att vi, kvallen fora avfard, hade varan tvivel pa att vi kunskapsmassigt var redo. I efterhand forstar vi inte varfor. Att dyka frambringade en skon kansla av att svava omkring tyngdlos i rymden. Med ett fargsprakande korallrev pa ena sidan och outerspace pa andra.
Dagen efter vi var fardigcertifierade open water dykare kom dock den forsta chocken. Forut hade alla dyk varit med var grupp och ledd av experten och instruktoren Renaldo. Nu satte de oss i en gummibat, korde ivag oss en bit ifran den stora dykbaten, dumpade av oss dar och sa till oss: -Enjoy your way back! Folj bara strommen och se til att ha revet pa hoger sida, ta det lugnt och ni kan inte missa baten, ni kommer komma under den. OM VI KAN! Lina och Cilla helt ensamma i det stora bla, mitt i en stark strom som tycktes kunna fora oss hela vagen hem till Sverige. Efter ett tag underytan signalerade vi till varandra att nagot inte stod ratt till, baten borde ha dykt upp for lange sedan och vi hade nog varit under ytan for lange, vi bastamde oss for att ga upp och kolla laget. Mycket riktigt, vi hade passerat baten, for lange sedan. Ett forsta tappert forsok gjordes till att simma tilbaka, motstroms. Men vi gav upp snabbt. Istallet borjade vi vissla och vinka i ett forsok att fa kontakt med de svenska outlook killarna pa baten. En blandad kansla av pinsamthet och lattnad skoljde over oss nar Doggie satte sin i den lilla gummi-pick-up-baten som han sa obarmhartigt slang av oss ifran tidigarer, och kom for att hamta oss. Han skakade pa huvudet och suckade, sedan fick vi hanga efter baten i ett snore under en supermanliknande stil gjorde vi nagot som liknade "turbosnorkling" Mycket efektivt, man slapp simma som en dare och fick anda se valdigt mycket. Det kan ju tillaggas att majoriteten av alla dykpar fick bli hamtade med pick-up bat den eftermiddagen. Och manga av de var faktiskt annu lange bort an vad vi hade varit.
Vi fick sannerligen mersmak for det har och ska verkligen forsoka dyka vidare i Thailand.
Mitt i natten i Hervey Bay sa hade vi traffat Kim. Honom sokte vi upp i Carins. Han i sin tur hade traffat ett par fran stockholm under hans utfard pa Fraser Island. Vi fem bestamde oss for att hyra en bil och aka ivag pa en dagsutflykt till narliggande vattenfall, dar vi hort att man kunde bade bada och grilla. Det var verkligen en marklig mix av manniskor. Kim var 30 ar, adopterad fran Korea, uppvaxt i GBG men hade bott 11 ar i Norge. Han var allergisk mot alkohol och tjanade storkovan pa roulette och sitt mobilforetag. Matto var en 38arig afrikan, uppvaxt i Stockholm med dreadlocks lika langa som cillas har och hans flickvan Sandra. Det var ett ultimat satt att avsluta Australien pa och trots att det regnade en hel del sa hade vi en fantastisk dag tillsammans.
Bildkollage fran Australien kommer senare.
Over and out. Lina
