all the good things comes to an end
Sa kommer man till den dar punkten. slutpunkten, le grand final, avslutningen pa en harligresa eller ett stort aventyr. Det anda man vill gora ar att njuta av nuet och det faktum att det inte ar over riktigt an, men oundvikligen sitter man och raknar ner. dagar, timmar, minuter till en annalkande hemfarden. Torsdag klockan 6.05 (okristlig tid) vantar vi pa Tinis varma famn pa Arlanda. Sen ar det dags for hemat.
Men for att visa att vi inte deppat ihop helt har borta (vilket vi verkligen inte har) maste jag upplysa er om varan senaste upptag.
Vi motte upp med nagra valbekanta ansikten pa "koppan" (matilda, tack for den) sen har det fullmoonparty for hela slanten. Josses vilket party. Jag tycker vi lamnar det sadar, utan vidare kommentar.
Sedan var vi och nattdok igar, ett steg narmre varant advanced certificate. Det var jag, min standiga och stabila buddy Cilla och Kho Taos ljuvligaste dykinstruktor Andrew fran sydafrika, omgivna av totalt och backsvart morker. Aven om vi ar sakra pa att Andrew kom vilse dar ett tag (men skyllde pa dalig sikt) sa var det ett lungt fint om an adrenalinrusande dyk. Nu sahar dagen efter fick vi hora att det var storm igar och att alla dyk blivit installda. Utom vart. :)
Nu ska jag ga tillbaka till vart lilla skyffe som vi hittat (300bath) for natten och gora mig i ordning for en sista kvall i soliga Thailand. Imorogn bar det av till smoggfyllda bangkok och forberedelser infor hemfard.
Ses i Sverige gott folk!
Men for att visa att vi inte deppat ihop helt har borta (vilket vi verkligen inte har) maste jag upplysa er om varan senaste upptag.
Vi motte upp med nagra valbekanta ansikten pa "koppan" (matilda, tack for den) sen har det fullmoonparty for hela slanten. Josses vilket party. Jag tycker vi lamnar det sadar, utan vidare kommentar.
Sedan var vi och nattdok igar, ett steg narmre varant advanced certificate. Det var jag, min standiga och stabila buddy Cilla och Kho Taos ljuvligaste dykinstruktor Andrew fran sydafrika, omgivna av totalt och backsvart morker. Aven om vi ar sakra pa att Andrew kom vilse dar ett tag (men skyllde pa dalig sikt) sa var det ett lungt fint om an adrenalinrusande dyk. Nu sahar dagen efter fick vi hora att det var storm igar och att alla dyk blivit installda. Utom vart. :)
Nu ska jag ga tillbaka till vart lilla skyffe som vi hittat (300bath) for natten och gora mig i ordning for en sista kvall i soliga Thailand. Imorogn bar det av till smoggfyllda bangkok och forberedelser infor hemfard.
Ses i Sverige gott folk!
Goodbye Vietnam
Trots att Vietnam ar ett land som praktiskt taget blev valdtaget av omvarlden under kriget 1959-1975, sa kanns det som om folket forlatit allt de har utsatts for och valkomnar oss till sitt vackra land med oppna armar.
Har finns bade tydliga spar av ett fasansfullt krig och tydliga tecken pa ett nytt charterparadis. Man finner blatt vatten och pudersand i Nha Trang. Man kan fa en kansla av att vandra i sahara pa de vita sanddynerna, vidare till fiskehamnen dar man spanar ut over myllret av bambubatar och vidare till fairy stream som har en sandbotten mjuk som bummul, i Mui Ne. Sedan besoker man cu chi-tunnlarna som ar nagot utover det vanliga. I fuktvarm djungelvegitation doljer sig den underjordiska varld dar sa manga manniskor levde under kriget. Har sags de ha fatt det overtag over amerikanerna som leddde till att man till slut vann. Man finner smastadscharm i Hoian, och upplever storstadslivet i Hanoi och framforallt Saigon. Det mest passande ordet vi kom pa for staderna ar, pulserande. Det rader bade kaos och alls slags varme. Till skillnad fran Kambodja sa ar har varken farligt eller skrammande. Man kanner att vietnameserna vill ha en har och de bryr sig nastan lika mycket om min trygghet som jag sjalv. Varje kvadratmeter av gatorna ar tackta av mopeder, cyklar, ganska manga bilar och bussar, samt en del lastbilar. Bullret och tutandet ar oronbedovande och alla korriktningar verkar ha gront samtidigt. Anda ar kaoset aldrig hysteriskt eller irriterat. Inga skallsord eller obscena gester. Bara '"tut tut, har kommer jag"
Forst nar vi anlande till Saigon trodde jag att jag skulle bli tvungen att tillbringa resn av tiden dar, pa ena sidan gatan. For vem ar val galen nog att ge sig ut bland tre miljoner mopeder och ett kaos som far en skenande bisonhjord att te sig som en sondagspromenad? Hoppa ut fran flyglan pa 5000m hojd och simma med hajar ar lugnt, men detta sag ut att vara rena rama sjalvmordet. Vi hade hort att det ar "bara att ga! Inte for langsamt, da blir de osakra och inte springa, for da hinner de inte vaja." Jo, morsning! "bara ga." lattare sagt an gjort. Men efter att noga ha overvagt att sla lager dar pa trottoaren men sen skymtat en manad i thailand dar borta i horisonten sa bastamde jag mig. Cilla och jag fattade tag i varandra och utbytte blickar som sa"we're in this together," sen gick vi. Och tanka sig! VI KLARADE OSS!
Aven om det inte ar likamanga stympade manniskor som tigger langst gatorna som det var i Kambojda, sa finns det tyvarr knyten som ar sa skadade av skjutvapen och gifter att man knappt ser vad som ar armar och ben. Men istallet for att stirra in daligt samvete i sjalen pa oss, sa tycks deras ogon saga "det ar okej"
For sa ar Voetnam. Fyllt av karlek och varme. De anklagar inte, de har forlatit alla och glomt allt.
Detta land har overtraffat alla varan forvantningar, vi ar nojda och belatna. Imorogn ar det den 19 februari. Den 19 Mars landar denna ljuvliga duo pa Sturup (aven om jag lever i fornekelse om detta) men innan dess ska vi avnjuta en helt galen manad i Thailand och proppa bade sjalv och sinne fullt av solsken samtidigt som vi planerar att tomma landet pa singha! :)
/En Lina som ar sjukt nojd med sin radande tillvaro!
Har finns bade tydliga spar av ett fasansfullt krig och tydliga tecken pa ett nytt charterparadis. Man finner blatt vatten och pudersand i Nha Trang. Man kan fa en kansla av att vandra i sahara pa de vita sanddynerna, vidare till fiskehamnen dar man spanar ut over myllret av bambubatar och vidare till fairy stream som har en sandbotten mjuk som bummul, i Mui Ne. Sedan besoker man cu chi-tunnlarna som ar nagot utover det vanliga. I fuktvarm djungelvegitation doljer sig den underjordiska varld dar sa manga manniskor levde under kriget. Har sags de ha fatt det overtag over amerikanerna som leddde till att man till slut vann. Man finner smastadscharm i Hoian, och upplever storstadslivet i Hanoi och framforallt Saigon. Det mest passande ordet vi kom pa for staderna ar, pulserande. Det rader bade kaos och alls slags varme. Till skillnad fran Kambodja sa ar har varken farligt eller skrammande. Man kanner att vietnameserna vill ha en har och de bryr sig nastan lika mycket om min trygghet som jag sjalv. Varje kvadratmeter av gatorna ar tackta av mopeder, cyklar, ganska manga bilar och bussar, samt en del lastbilar. Bullret och tutandet ar oronbedovande och alla korriktningar verkar ha gront samtidigt. Anda ar kaoset aldrig hysteriskt eller irriterat. Inga skallsord eller obscena gester. Bara '"tut tut, har kommer jag"
Forst nar vi anlande till Saigon trodde jag att jag skulle bli tvungen att tillbringa resn av tiden dar, pa ena sidan gatan. For vem ar val galen nog att ge sig ut bland tre miljoner mopeder och ett kaos som far en skenande bisonhjord att te sig som en sondagspromenad? Hoppa ut fran flyglan pa 5000m hojd och simma med hajar ar lugnt, men detta sag ut att vara rena rama sjalvmordet. Vi hade hort att det ar "bara att ga! Inte for langsamt, da blir de osakra och inte springa, for da hinner de inte vaja." Jo, morsning! "bara ga." lattare sagt an gjort. Men efter att noga ha overvagt att sla lager dar pa trottoaren men sen skymtat en manad i thailand dar borta i horisonten sa bastamde jag mig. Cilla och jag fattade tag i varandra och utbytte blickar som sa"we're in this together," sen gick vi. Och tanka sig! VI KLARADE OSS!
Aven om det inte ar likamanga stympade manniskor som tigger langst gatorna som det var i Kambojda, sa finns det tyvarr knyten som ar sa skadade av skjutvapen och gifter att man knappt ser vad som ar armar och ben. Men istallet for att stirra in daligt samvete i sjalen pa oss, sa tycks deras ogon saga "det ar okej"
For sa ar Voetnam. Fyllt av karlek och varme. De anklagar inte, de har forlatit alla och glomt allt.
Detta land har overtraffat alla varan forvantningar, vi ar nojda och belatna. Imorogn ar det den 19 februari. Den 19 Mars landar denna ljuvliga duo pa Sturup (aven om jag lever i fornekelse om detta) men innan dess ska vi avnjuta en helt galen manad i Thailand och proppa bade sjalv och sinne fullt av solsken samtidigt som vi planerar att tomma landet pa singha! :)
/En Lina som ar sjukt nojd med sin radande tillvaro!
Bilder
Nu ligger det lite bilder uppe, titta tillbaka och avundas!
Tack for alla fina gratulationer hemifran!
Upp till kamp!
Lina vill onska Familjen svensson, som i skrivande stund befinner sig halvvags over atlanten, pa vag till Karibien, en fenomenalt bra resa. Samtidigt som hon harmed paborjar en intensiv kamp om att fa komma hem och (trots deras fusk och daligt valda tidpunkt) brada dem alla i solbrandhet. Hon ber dem forbarma sig over henne och spendera i alla fall tva timmar om dagen under parasoll eller i baren, sa Lina slipper se ut som en krafta nar hon ska aterinta thailand om en vecka.
Tack pa forhand
Tack pa forhand
Loving Vietnamn
Vi har tagit ett gemensamt beslut om att Kambojda var ett sa otroligt korrupt land, fullt av bitterhet och bleknande minnen av en forna rorelsens storhetstid. Mahanda att min bild forvarrades nagot av det faktum att en komplett idiot stal min vaska dar bade planbok, solkram, strandbok (jag var mitt i upplosningen) och framfor allt, min kara mobil lag.
Efter ett ytterst spannade besok pa polisstationen fick jag gjort en anmalan med fingeravtryck och sedan satte vi oss pa forsta basta buss bort fran landet.
Nasta anhalt var Saigon, Vietnamn. Det var en totalomvandning. Overallt mots man av genuina trevliga leende igen och landet ar otroligt vackert.
Vi ar tillbaka i Nya Zeeland tempo och har avverkat bade CuChi tunnlarna, (fran vietnamnkrigen) en tva dagsutflyckt till Mekongdeltat dar vi kollade pa hur man gor cocoskarameller, (och kopte massor) risnudlar och bananwhiskey. Dag tva var det dags for de flytande marknaderna som ar kanda varldenover. Sedan var det buss buss buss tills vi till sist kom fram till Vietnamn, anhalt nummer tva, Mui Ne. Har var vi spenderat dagen i en amerikansk jeep, peral harbour style, och akt ut till bade roda och vita sanddynor dar vi insop kanslan av hur det kan tankas att sta mitt i sahara. Fenomelana bilder finns och Cilla arbetar i skrivande stund pa att lagga upp ett par!
Vi haller en rasande fart och redan imorogn aker vi vidare till Nha Trang dar vi ska fortsatta jobba pa brannan och vaxla ner igen.
VI HORS!
Efter ett ytterst spannade besok pa polisstationen fick jag gjort en anmalan med fingeravtryck och sedan satte vi oss pa forsta basta buss bort fran landet.
Nasta anhalt var Saigon, Vietnamn. Det var en totalomvandning. Overallt mots man av genuina trevliga leende igen och landet ar otroligt vackert.
Vi ar tillbaka i Nya Zeeland tempo och har avverkat bade CuChi tunnlarna, (fran vietnamnkrigen) en tva dagsutflyckt till Mekongdeltat dar vi kollade pa hur man gor cocoskarameller, (och kopte massor) risnudlar och bananwhiskey. Dag tva var det dags for de flytande marknaderna som ar kanda varldenover. Sedan var det buss buss buss tills vi till sist kom fram till Vietnamn, anhalt nummer tva, Mui Ne. Har var vi spenderat dagen i en amerikansk jeep, peral harbour style, och akt ut till bade roda och vita sanddynor dar vi insop kanslan av hur det kan tankas att sta mitt i sahara. Fenomelana bilder finns och Cilla arbetar i skrivande stund pa att lagga upp ett par!
Vi haller en rasande fart och redan imorogn aker vi vidare till Nha Trang dar vi ska fortsatta jobba pa brannan och vaxla ner igen.
VI HORS!
Nattgast...
Det var andra gangen pa valdigt kort tid da vi hade en herre som ville spendra natten i vart rum. Jag vet inte om det var pa grund av att vi hade vanan inne eller att han hade ett mer bekant utseende som det kanndes battre den har gangen.
Klockan var val runt en halv ett da han smog sig in. Oinbjuden satt han pa golvet brevid sangen. Lina far upp som en oljad blixt nar hon fick syn pa hans atta, nastan fem cm langa, ben. Ni farstar nu sakert att det inte ar vilken herre som helst jag talar om, det ar herr spindel.
Spabb som blixten och med onska i blicken holl han oss sysselsatta i over en timme innan vi, efter att ha moblerat om hela rummet och vackt alla grannar, fick tag pa den saten. 
Pojkar man ska aldrigkomma oinbjuden till vart rum, Lina hade ju inte ens hunnit plattat haret!
(Forra gangen vi hade besok slutade det med att vi fossoke sova, i var frizon under myggnatet ihopkrupna i mitten av sangen, medan en kackerlacka som vi hade jagat ut var i full gang med att riva var bungalow.)
/Cilla, som inte kanner sig redo att fylla 21.
