Lina & Cilla

Just nu ar dykkursen i full gang! En (forhoppningsvis) upplyftande nyhet for er alla ar att de hajar, som i alla fall vi dromt mardrommar och fasat for ett par dagar nu, inte haller till dar vi kommer vara. Den valdigt logiska forklaringen lod; "de gillar kallare vatten och kommer aldrig sa har langt upp." Det hogsta som rapporterat och bekraftats ar en haj som vid ett tillfalle nadde Brisbane. (Hur lagt harifran det ar i kilometer vet jag inte, men jag vet att det var en bussresa pa ungefar 27 timmar...)
Hajar har vi nastan blivit lovade att fa se, men dessa ska tydligen vara helt ofarliga, om an skrackinjagande stora. Havsskoldpaddor, nemofiskar, hjarnkoraller och massa annat spannande vantar ocksa under ytan, dit vi ska imorogn.

For nu ar bassangtraningen fardig. Tva dagar och ett teoriprov (som alla, utom vi, fuskade sig igenom) ar tydligen vad som ska racka for att vi ska fa bertada denna mystiska och faschinerande varld.

En nyar over (kanske i?) barriarrevet, inte sa pjakigt... Vi kommer vara totalt utan tackning dar ute sa till alla er tusentals lasare som tankt ringa oss, sorry, vi nas fort nasta ar, den 2 januari.

Mer om detta aventyr senare.

Pa juldagen var tydligen vart hostels chauffor for bakfull, alternativt bara ledig, for att kora oss och vi fick GA med overfull packning och proppmatta magar genom halva stan i varmebolja, vilket tvingade oss till vatskepaus halvvags. Vi kommer alltid ihag att dricka mycket nar de ar varmt!

Australien ar ju synonymt med alla dessa heta surfkillar. Dessa skulle vi bekanta oss med under en femdagars intensivkurs dar vi skulle leva och lara surf. Huvudregeln var: Ha roligt och se cool ut - latt som en platt! Eller?

Allt inleddes med att vi uppvarmningsjoggade ikladda bikini langst en vit, ode strand, med de turkosa vagorna som slog in mot kanten och haret flygandes i vinden, i akta baywatch stil - Coolt!

Ikladd en heltackande vatdrackt som fick en att se ut och kanna sig som en knubbsal gav vi oss sedan ut i vagorna efter att ha tranat coola "upphopp" pa stranden forst. - Kul!

Sedan borjade det. Stora vagor som slangde bradan i huvudet pa en, Haret intog nagon svintoliknande karaktar efter allt omkringtumlande, och fler nasdyk (bradan fangas inte utav vagen utan stortar med nosen rakt ner i botten, foljdelaktligen med mig i slaptag, rakt ner mot bottnen) an vad som kan raknas pa bade fingrar och tar.
Aven nar de solbranda, valtranade surfinstruktorerna med badbykkorna vulgart langt ner stod och spande sig lag all fukus pa att hamna staende pa bradan och "ride the wave."
Inte for att jag tror att jag var sarskilt tilltalande for dem heller. De hundra lagerna med solkram som var inkletat i hela fejjan rann ganska snabbt ner i ogonen och adstadkom otrolig sveda, vilken resulterade i att man standigt kisade och ofta blundade, Min lapp var uppsvalld efter att ha hamnat i mitten av en surfbradsmacka (Mitt huvud i mellan tva brador) och liknade en blandning av Olinda och flasklappen jag hade nar jag var liten och hade trillat ner fran en trappa. Handerna skavdes upp och lamnade mot slutet oppna blodande sar, Haret sag ut som... Jag vet inte vad, svinto kanske. Vatdrakten var, om an ganska behaglig, inte sa tilltalande. Huvudet  var fullt av saltvatten och foljdelaktligen ran ut fran bade oron och nasa och jag snot med sadar manligt i handen som pappa brukar gora ibland, utan att ens forsoka vara diskret eller fa det att se stilfullt ut. - Inte sa coolt.

Men sa kom den dar perfekta vagen och greppade tag i bradan, man paddla de dar sista paddeltagen for att fa perkfekt fart, handerna i brosthojd, pusha upp, och genomfor det dar inovade upphoppen fran stranden, sa stod man dar, med perfekt knaboj, man jublade innombords, sadar lagom mycket for att inte trilla av i ren extas, gjorde nagra svangar for att sedan kliva av snyggt och helnojd. - Stencoolt och helkul!

Sedan var det bara att borja paddla utat igen och vanta pa nasta perfekt vag, strax efter att man snorat sig i handen det vill saga.

/Lina

Denna 500 miljonerar gamla klippa ser ut att resa sig ur landets roda hjarta och ser ut att ha blivit oplanerat nerslappt i detta ingemansland ute i den australiensiksa vildmarken. 8km i omkrets och 350 meter hog, sa star den ensam i ett landskap lika platt som ett golv och har en farg sa lysande som det overhuvudtaget gar att forestalla sig.





Vi tog en heldag ut hit med en aldre variant av CrocodileDundee som guide/busschauffor. Vi lysnade pa sagor och sagner, stotte pa ormar och odlor, for att till sist avsluta dagen med den beromda solnedgangen over Uluru, en bbqbuffe och champange.

Lina ursaktade sin andra omgang vid buffebordet med att vi har levt pa nudlar nu i en manad och CrocodileDundee Senior kande medlidande, sympati och gav oss darefter smeknamnet the nudelqueens.
(Mamma, pappa och alla oroliga, det dar var inte helt sant, vi varierar var kost nagot, men man behover en ursakt for att vara den enda som tar om, TVA ganger)

Melbourne var det ja, Vi kom, vi gick, (bokstavligen) vi busade och nar tre dagar var over hade vi lamnat ett leende pa mangas lappar for en tid framover. Vi gjorde Melbourne CillaochLina style helt enkelt.
Staden var fantastiskt, vi fick se bade pingviner, en spinnrocka (I vattnet som vi hade tankt hoppa i tva minuter senare), VM i hemlosfotboll (hemlosa spelade fotboll, bollen i sig var inte hemlos), TVA kyrkor, memorialcenter fran WW1 och WW2 (som vi inte riktigt forstod att Australien hade varit inblandade i) Samt en stakars Canadensaren bankkonto tommas i baren.
Ljuvliga dagar helt enkelt.