Lina & Cilla

Vi lever. Vi har det bra. Vi ar solbranda (Jag, Cilla, forsoker sa gott jag kan. Pigmenten ar inte riktigt pa min sida kanner jag.). Vi dricker Singha och vi kampar for att sla personbasta i strandtennis.

Forst var vi fem dagar i okanda Patong, Pucket. Det var... Intressant. Mycket naket, mycket aldre man och flickor som tog betalt for att "kramas", sa att saga. Vi traffade tva harliga killar pa bussen fran flygplatsen och tillsammans med dem rockade vi loss pa en livebar och blev utslangda med huvudet fore (mestadels pa grund av att vi inte kopte dricka, och forvanandsvart nog inte tvart om.)

Sen var det ju da dags for Phi Phi. ALSKADE Phi Phi. Det kandes ungefar som om vi dott och hamnat i himlen. Vi solade, badade, drack buckets (Spannar med sprit), dok med fler hajar, tittade pa eldlimbo, motionerade upp till viewpoint, trotsade jungel for att na longbeach, svettades, mos och shoppade! Det var inte utan att man fallde en tar nar man stod pa baten pa vag darifran och sag toppen pa klipporna forsvinna i horisonten.

Men vi deppar inte. Nu ar vi i Ao Nang, Krabi och har har vi traffat Cillas forra klasskompis som ar och reser med sin kompis. Ikvall ska vi forata oss pa efterratter och imorgon ska vi hoppas pa solsken (idag regnade det).

Om en vecka ar det Fullmoon och det kommer bli galet. Galet var ordet. (Mamma, Pappa Tommy och Kerstin, gor en sjalva en tjanst och ta inte reda pa vad fullmoon egentligen ar, det blir nog bast sa.)

19 mars ar en evighet bort. Vi sitter i Thailand och ni regnar, snoar, fryser bort hemma! HA, livet ar ljuvligt och jag ar nojd!

/Lina

Ibland ar det svart att beskriva en plats. Inte pa grund av att man inte finner inspiration eller saker varda att beskriva. Nej, snarare det motsatta. amtidigt som man vill beratta for hela varlden - ja nastan skrika ut sin foralskelse, sa vill man behalla det for sig sjalv. Platsen blir ens smultronstalle, en plats dit man flyr i dagdrommarna nar en resa dit ligger for langt bort i tiden. For mig ar den platsen KaiBae pa Koh Chang.

Vi skulle flyttat runden under varan nastan tva veckor har pa thailands naste storsta o, men vi blev val bada ganska foralskade och bestamde oss for att bosatta oss har i KaiBae och transportera omkring oss sjalva pa en moped for att utforska resten. Man fick oka gasen i uppforsbackarna for att undvika motorstopp pa de berg-och-dal-bane-liknande vagarna av Lisebergskaraktar. Pa ena sidan hade vi tarzandjungel och pa den andra dalgangar som ledde ner till havsstranderna.

Under alla kalla, dragiga vinterdagar i luftslussar, allt panikflangande fran stad till stad och all allman hysteri dar hemma, sa ar det denhar stillheten som jag har langtat efter. Dagar nar det kanns helt rimligt att sitta och pata i sanden i flera timmar, samtidigt som man pratar om ingenting.
Just darfor ar uppdateringarna inte sa tata, vi gor helt enkelt inte sa forfarligt mycket, men imorgon bar det av igen, da ska ryggsacken an en gang packas ihopa och vi ska bege oss mot Kambodja! :)

Lina

Vackra, soldrankta och alldeles ljuvliga Thailand, VI AR HAR NU!



Till tonerna av 'One night in bangkok" spenderade vi tre dagar i avgaser, jagade av Tuktukchaufforer som ville foraras chansen att eskortera oss och mangder av affarer, skraddare och marknadsstand, beslutade vi oss for att det racker med storstad for nu. Darfor begav vi oss ut till det nagot mer stillsamma och lugna ovarlden. Vi borjar med Koh Samed. Det ligger oster om Bangkok har har vi nu gottat oss med Singha, solnedgangar, vita strander, sol och bad. (Aven om Cilla tycks bli lite rastlos av detta intensivnjut och vi nog far sla till pa ett strandpingis imorgon for att halla henne vid fortsatt gott mod.)

  

Med varan numera ganska rikliga hostelerfarenheter fran NZ och Aussie var det ett gladjande besked att vi numera kan bo helt sjalva, med TV och en hart arbetende flakt for endast 300 bath/natten. Delat pa tva blir det blygsamma 37.50kr var, pa ett ungefar. Detta plus bade frukost och middag pa restaurang kan man latt klara pa under 150kr/dag. Vi ar lyckliga.

Chocken kom nattetid. Da var lilla hydda ligger nastintill vagg i vagg med koket, och en grusvag som gar att jamfora med E6:an hemma. Detta torde inte bli nagra problem da vi bada besitter egenskapen att kunna somna och sova med ett gerillakrig herjande kring husknuten. Problemet lag i att vi nu antligen trodde att vi skulle slippa frysa forren vi kommer till Arlanda. Men nar solen gatt ner och havsbrisen ligger pa blir det, absolut inte kallt, men kyligt. Varan vaggar och fonster ar lika daligt varme som ljud isolerade och den flakt som vi trodde med nod och nappe skulle racka for att svalka har lamnats avstangd. Istallet baddar vi om oss allt vad vi formar, men vaknar med svidande halsar och snoriga nasor.
Efter vad vi har fatt hora fran dagliga rapporter hemifran sa har vi dock ingen ratt att klaga pa nagon uns till kyla och eftersom vi forarats en dubbelsang far jag val helt enkelt krypa lite narmre Cilla och krama varme ur henne i natt! :)

Vi har det bra med andra ord!
/Lina